Hur långt får ett inlägg egentligen lov att vara?

Utifrån det här inlägget sett så kan det faktiskt tyckas vara en befogad fråga. Ja och en minst lika befogad fråga är "Hur lång tid får det egetligen lov att gå mellan uppdateringarna?". Hm...
Nå väl nu är vi här igen, och en hel massa saker har vi att berätta. Väl inne i april månad har påsken med firande hos mormor och morfar i Skåne tillsammans med skånsk släkt och vänner passerats, Astrid har fått sina första tänder (två små söta gaddar i underkäken, och oj vad det kliar!), ätit sin första portion gröt (gott men svårsvalt), och genomlider i nuläget sin första riktigt räliga förkylning med en envis hosta och rossel i rören. Dock ingen fara på torpet. Astrid är vid gott mod, skrattar, äter och är sitt vanliga muntra jag, och efter ett besök hos tant doktor under gårdagen och bricanyl på recept så sover även mor och far bättre på nätterna.
Sen inte att förglömma... Våren är här! Så himla härligt! Vi myser väldeliga och går långa promenader i solen. Det går minnsann an att vara föräldraledig:)
Ja och sen till sist, men inte minst, i lördags den 10:e april firade vi dop så det stod härliga till. Fast detta event presenteras nog bäst i ett eget inlägg så vi väntar med det.
Här har ni ett urval av senaste tidens bilder. Voilà!


Astrid sover på sängen när mamma tråkar sig med tvätten


En stund i solen, vid havet, med pappa. Kan knappast bli bättre.


Under samma sol. Promenad på Öllövs strand med hela Rick-klanen


Kvalitetstid med morbror Håkan.


Första tanden kikade fram på långfredagen.


Finbesök. Tant Caroline och Marianne kikade förbi hemma hos mormor och morfar och hade med sig denna söta klänning i present. Tack!


En första grötstund.


Eftermiddagsbesök av farmor, en riktig höjdare. Kom snart igen, lova det!


Kompisarna på besök. Louisa med lille Elmer, och Sandra med lilla Vera, kikade över för filmstund en regndränkt eftermiddag i slutet av mars.


Brottningsmatch med krokodilen. Astrid i klart underläge.

Här händer det grejer

Hej på er! Ledsen att jag dröjt så med att uppdatera. Har haft fullt upp med att lära mig en massa nya grejer och har helt enkelt inte haft tid.
En av de saker jag har kommit att bemästra är konsten att vända mig från rygg till mage och tillbaka igen.



En annan sak som hänt är att jag börjat ta nappen. Förstår egentligen inte riktigt vad som är så fantastiskt med det, men mamma och pappa jublade väldeliga när jag bestämde mig för att testa så jag kör på för husfridens skull.



Sen har jag börjat intressera mig lite för vad som händer i resten av världen, där bortom mammas tuttar och pappas trygga famn. Här läser jag GP i sängen tillsammans med mamma.



Tillåts också kolla tv ibland, men bara på sådant som mina föräldrar finner vara av största vikt. Här kollar vi melodifestivalfinalen och lördagsmyser i badet.



Fotboll väger tydligen också tungt. Här gluttar jag på den allsvenska premiären tillsammans med pappa. IFK-Kalmar på Fredriksskans, en match som IFK vann stort. Heja blåvitt! och Henke Larsson;)



Och nu ett axplock av övrigt som hänt sedan senast...

Medan pappa var i Lund och jobbade passade mamma och jag på att hälsa på kusin Jonathan och mormor och morfar i Förslöv.



Sen var det vår tur att själva få besök. Tant Linda kom upp från Ängelholm och förgyllde en hel helg för oss. Här bakar hon och mamma en smaskig Budapestrulle till fikan.



Och sist men inte mindre mysigt för det, ett besök hos storkusinerna Rakel och Elina.



Jag fick sitta i faster Fias knä och lyssna på skönsång, underbart!

Snörvligt värre

Snön droppar från taken och ur näsan droppar annat. Våren närmar sig med stormsteg och Astrid har åkt på sin första förkylning. Hon ligger nerbäddad på balkongen och tar igen sig lite och jag passar på att skriva några rader och redogöra för det senaste.
Men först en kort kommentar kring föregående inlägg. Astrid kan mer än hennes far anar och ja, jag lovar det kommer bli mer variation i bildmaterialet.

Nå väl, så vad har vi nu att berätta om sen sist...
Jo, vi har ju varit i fjällen tillsammans med mormor och morfar Rick. En underbar vecka med snö, sol och minusgrader, ganska många sådana faktiskt.



Astrid verkade gilla hela grejen med bilresa, skidåkning och stugboende och passade på att njuta rejält av att ha tillgång till såväl pappa som mormor och morfar hela dagarna.


När kylan gjorde det omöjligt för oss att vara utomhus och åka skidor så fick det bli till att åka dammsugare inomhus istället


Men snart steg temperaturen och solen kikade fram. Här myser vi på verandan, invid stugväggen.


Pappa myser med Astrid...


...och det gör mamma med.


Mormor Berit bjöd på sig själv så det stod härliga till. Här skojade hon till det genom att kliva rakt ner i ett snöfyllt dike, och morfar Anders ville inte vara sämre han så han upprepade bravuren på vägen hem och drog med sig såväl oss som bilen i fallet;)


Matpaus i Noppikoski

Väl hemma igen har vi nu också hunnit med att fira Josefs 30-års dag. Hurra! Astrid har hängt med farmor och farfar medan jag snurrat runt och ordnat med kalasförberedelser inför lördagens partaj.
Vi lyckades nog överraska jubilaren rejält. Tack Anders och Kerstin, och faster Sofia för all hjälp, runt och kring festligheterna.


En kalasfin Astrid


På promenad med farmor och farfar.

Inte undra på att man blir lite sliten. Med hjälp av Näsfrida och saltlösning ska vi nog kunna råda bot på det här snörvlet. Hörs snart igen!

Tiden före bloggen

Sitter och läser igenom inläggen nedan. Märker att det är något som är lite skumt. Alltså, Astrid är ju ett helt fantastiskt litet barn. Det tycker jag verkligen. Om ni frågar mig så kan hon nästan allt. Men jag tycker ändå att det känns klart skumt att hon skulle ha klarat att skriva alla de där inläggen. Sen lägger jag märke till en annan sak också. Ser ni att det inte finns en enda bild på Astrids mamma? Ett helt gäng bilder på Astrid och mig, men inte en enda på hennes mamma. Skumt. Särskilt som den stora merparten av våra bilder tas av mig och det således är ganska svårt att hitta någon där jag är med. Mycket skumt. Jag anar att det finns en bov i detta drama! Eller åtminstone en uggla i mossen. Eller nåt.



Nåväl, jag tänkte att det kanske kunde vara lite trevligt med en kortare update av tiden före Astrids bloggdebut. En liten bildserie liksom.

Det började hemma i soffan. Ett dygn av värkar innan vi åkte in.

Förlossningen på Östra. Notera mysfaktorn med alla elektriska värmeljus.



Så var hon då äntligen ute! 11/12-09, kl 08.17.



Pappa får mysa.



Mor och dotter tar igen sig.



Första bilden på hela familjen




Farmor & farfar och mormor & morfar tävlade om vem som hann först att möta upp från BB.



Första badet blev i handfatet. Lite svårt att ana att badet skulle komma att bli en favvis.



Det var en massa nya kompisar den första tiden. Den första någorlunda jämnåriga var Harry.



Sen var det dags att fira jul och nyår. Då fick Astrid träffa resten av släkten. Här myser hon med faster Sofia



Storkusinen Elina



Kusin Märta



Fyra generationer!



Pusskalas med kusin Louise.




Badstunderna har blivit en favorit. Astrid älskar sin Tummy Tub!

Stadigt uppåt

I tisdags tog mamma och pappa med mig till BVC för tvåmånaderskontroll. En synnerligen oangenäm upplevelse. Tant doktor skulle till att dra mig i både armar och ben och hade det inte varit för det skryt hon gav mig beträffande min enastående förmåga att följa färgglada föremål med blicken så skulle jag minsann surnat till rejält.
Vad själva kontrollen beträffar så föreföll allt vara i sin ordning. Min viktkurva pekar fortsatt uppåt och jag har nu nått beundrandsvärda 6,2 kg.



Pappa och jag i väntrummet på BVC.

En annan det går bra för nu är Charlotte Kalla. OS-guld på 10 km fristil. Gött jobbat Kalla! Ditt, tillika mitt, första OS-guld. Hurra!

Happy anniversary!

I söndags var det på pricken ett år sedan det att mamma och pappa gifte sig. För att fira detta hade de bokat in oss alla tre för en vistelse hos Strandflickorna, ett litet havsnära hotell i Lysekil.
Redan på fredag kväll lämnade vi Götet och satte vi kurs norr över. Detta för att hinna med ett stopp hos familjen Wallin, Per, Helena och min kompis Lydia, hon med bloggen ni vet. Besöket hos Wallins var en riktig höjdare. Det bjöds på god mat och dryck och efter en god natts sömn passade Lydia och jag på att leka lite innan det var dags för oss att åka vidare, mot Strandflickornas.



Där följde ett härligt dygn med ännu mer gott att äta, långa härliga promenader och en hel massa mys. Lysekil visade upp sig i vacker vinterskrud och pappa lärde mig njuta havets skönhet. Han gillar verkligen havet min pappa.



Här är en annan bild från vår helg tillsammans. Mamma leker flygplan med mig och jag stortrivs. Luften är liksom vattnet ett tilltalande element, inte sant morfar?



I övrigt har veckan bjudit på ett varmt välkommet besök av farbror David. Han hade kommit till Göteborg på tjänsteresa och kikade inom en stund, till min stora förtjusning.
Farfar kom också han förbi en sväng och förgyllde min dag.



Ja och så avslutningsvis en bild för att visa på ytterligare något som ligger min far varmt om hjärtat, nämligen IFK Göteborg. Jag är numer enligt pappa ängel i dubbel bemärkelse.

Kändisvarning!

I lördags fick världen veta. Eller ja, Göteborg med omnejd i alla fall. Min ankomst annonserades i GP. Har inte vågat mig ut på gatorna sedan dess utan håller mig inne för att slippa allt ståhej från tänkbara fans och beundrare. I alla fall är det vad mamma och pappa försöker tuta i mig fast jag misstänker ju att innesittandet kan ha något att göra med det ihållande snövädret också, hm...



Också en liten tillbakablick på föregående vecka...

Mamma och jag gjorde ett första besök på öppna förskolan tillsammans med min kompis Vera och hennes mamma Sandra. Mest för att kolla in läget och se om det kunde vara något för oss. Där var en massa andra barn, supertrevlig personal och en hel uppsjö med roliga leksaker att titta på. Skulle tro att det kommer bli fler besök där vart det lider. Mamma verkar ivrig att testa på sångsamlingen men kanske att jag är lite liten än.



Ett besök hos pappa på jobbet har vi också hunnit med. Kan bli ganska långa dagar utan honom och då är det tur att det inte tar mer än en kvart att knata över för en kram.



Ja och sen kom fredagen, och med den mormor och morfar. De hade trotsat vädrets makter och tagit bilen från Skåne för att hänga med mig och föräldrarna för en kväll. Som alltid var det himla mysigt att ses och jag längtar redan till nästa gång.



Farmor och farfar har jag inte träffat på flera dagar nu, bortsett från en snabb tjenis med farfar när vi sprang på honom på stan i fredags. Hoppas att de också kommer och hälsar på mig snart. Ja och alla ni andra nära och kära också för den delen, längtar efter er!